Jag har alltid blivit rörd när jag ser små barn sjunga. Ju äldre min egen dotter blivit så har den där gränsen för ”barn” flyttats. Nu blir jag därför rörd även när tonåringar sjunger. För att ni ska få en förståelse hur jag ser världen genom mina tårar kommer därför en bild på Luciatåget på dotterns skola. 😉
Det var så sagolikt maffigt med över 100 välklingande stämmor.
En riktig vinterdag är det idag. Gnistrande sol om än inte så mycket av den varan eftersom den knappt tar sig ovanför trädtopparna. 5 grader kallt. Rätt lagom tycker jag. 🙂
På Mickelbogård kan man inte bara titta på kameler och andra roliga djur. Man kan också hjälpa trollet att hitta ingredienserna till en trollsoppa och lösa ett mysterium. Alla barn som hjälper till får en belöning efteråt.
Dessutom kan man personligen lämna sin önskelista till jultomten som sitter där och pratar med alla barn som kommer förbi.
Både som barn och vuxen kan man njuta av hembakt go´fika i det mysiga caféet. En kul utflykt för barnfamiljer alla lördagar och söndagar fram till julafton!
Jag upphör aldrig att beundra färgerna som blir när solen är på väg att gå upp eller ned. En fördel med vintern är att man hinner vakna innan solen går upp eftersom den går upp så sent.
När solstrålarna kommer mer från horisonten så har de en längre väg att gå och därför är det bara de röda mer långvågiga ljuset som når fram till våra ögon. Om du vill läsa mer om himlens färger så kan du läsa här.
Det här är en bild från i somras. Insekten är död. Det kan man se främst på att antennerna ser lite tillknycklade ut. Riktigt vad det var för något har jag inga anteckningar på och eftersom jag hittade bara den här bilden sparad på datorn, så kommer jag inte heller ihåg hur den såg ut för övrigt, men jag vill minnas att det var någon sorts kortvinge.
Tyckte bara att den leopardfärgade ”pälsen” var lite läcker. 🙂
Även kl 9 på morgonen, så är det fortfarande lite mörkt även om solen tänker sig att visa sig under dagen. Det kommer att bli ännu lite mörkare innan vi går mot ljusare tider igen, men tack och lov så är det första advent i morgon och det betyder att det bara är några veckor kvar nu innan ljuset vänder åter! 🙂
Den här hösten har varit ovanligt mörk för inte ens vi har haft sol och frost varje dag utan en hel del regn har det varit. Nu hoppas jag på att det vänder. Lite frost och snö får det vara för mig när det är december!
Det pratas och skrivs ibland om att detta med ekologisk mat är en lyx som vi inte har råd med om vi ska kunna försörja jordens befolkning. Konstgödsel och bekämpningsmedel har rationaliserat våra odlingar och gjort att vi i dag kan få ut mer mat per kvadratmeter. Man konstaterar också att ekologisk odling ofta kräver mer traktorkörning eftersom man måste rensa ogräs oftare än då man använder gifter för att spruta bort ogräs.
Jag tycker dock att det finns brister i dessa argument. Så långe konventionellt jordbruk använder bekämpningsmedel, och vi hittar rester av dessa i vår mat, så kan jag inte anse att det är motiverat. Även om dessa gifter inte skulle vara direkt giftiga för oss människor utan enbart skulle påverka insekter och svampar, så påverkar insekter och svampar den jord vi ska odla i. Den här filmen på UR tycker jag är väldigt intressant och ger en bra inblick i frågan tycker jag. Den handlar om vad som hände när vindruvsstockarna höll på att dö ut: Vinets vetenskap.
När det gäller konstgödsel, så är ju inte konstgödseln vanligtvis giftig nuförtiden. Det kan dock i billigare sorter följa med kadmium som leder till att kadmium anrikas i våra jordar. Kadmium tas då upp av växter och när vi eller andra djur äter dessa växter får vi i oss kadmium. För oss i Sverige så räknande kemikalinspektionen ut att det kostar 4 miljarder kronor varje år med benbrott orsakade av att kadmium gör våra skelett skörare. Kadmiumhalten i våra jordar ökar inte numera eftersom svenska bönder uppmärksammat detta, men vi importerar mat som kan vara odlade på den typen av jordar.
Ett annat problem med konstgödsel är att det kräver mycket energi att göra om kvävgas som finns i luften till kväveföreningar som växter kan använda. Den energin kommer i huvudsak fortfarande från olja vilket förstärker växthuseffekten. Det är dock ett problem som man kanske kan lösa med hjälp av bättre teknik i framtiden. Det man däremot inte kan lösa är om det blir brist på ämnet fosfor. Forskare pratar om peak-fosfor på samma sätt som vi pratar om peak-olja. Beroende på hur slösaktiga vi är och hur många vi blir så pratar man om att fosforn kommer ta slut om 30 eller 350 år. Helt slut kommer den kanske inte att ta, men den kommer att bli dyr att få fram när de mer lättillgängliga fosforgruvorna tar slut.
Bättre då att sluta kasta mat och planera odling så att denna mat räcker till alla. Idag kastas mycket mat. Viktigt också att matrester blir ny jord så mineralerna som maten innehåller återförs till jorden.
Det hjälps inte. Man ska inte vara i det förgångna eller längta efter framtiden. Man ska vara i nuet. Jag vet, men jag längtar till nästa sommar…
Fler bilder från fotoutmaningen 365 foton hittar du om du klickar på bilden till höger.
I år bidrog jag i alla fall med att baka småkakor till morgonkaffet. Det är något med doften av nybakat som gör att man både blir och känner sig extra snäll! 🙂
Saffransdrömmarna som jag hittade i Allt om mats nyaste nummer var de godaste.
1 kuvert saffran, 0,5 g
1 tsk hett vatten
200 g rumsvarmt smör
2 1/2 dl strösocker
1 msk vaniljsocker
5 dl vetemjöl
1/2 tsk hjorthornssalt
Sätt ugnen på 150°. Stöt saffran med lite socker i en mortel och häll över vattnet så att saffranet löser sig. Vispa smör, socker, vaniljsocker och saffran med en elvisp i ca 5 minuter så att det blir pösigt.
Blanda vetemjöl och hjorthornssalt. Blanda varsamt ihop alla ingredienser till en smidig deg.
Rulla ut degen till 2 längder och skär i bitar. Rulla till kulor och lägg på plåt med bakplåtspapper.
Grädda i 12-15 min. De ska inte få färg.
Var på Veronica Maggios konsert igår med min tonåring. Absolut fullsatt. Publikrekord på Idun i Umeå och Maggio var bra! 🙂
Jag är inte så ofta på konserter förutom när dottern och hennes kompisar spelar. Jag har dock varit tillräckligt ofta för att veta att man på en rockkonsert alltid har öronproppar, men…när vi nu glömde så var det ju tur att det fanns att få tag på självlysande proppar i garderoben. Färgen på fotot är inte redigerad. Så här såg det ut med en mobiltelefon i det blå ljuset. Kändes lite som när man var på ”disco” på det glada 80 talet.
En konsert är ju inte enbart ljud, det är lika mycket ljuseffekter. Maggios ljus var för det mesta rätt mjukt och behagligt, men då förbandet spelade, så var det läge för en tant som jag att blunda.Lite ”epilepsivarning” på det blinkandet om jag ska vara ärlig. Jag förstår inte riktigt varför bländande lampor med kraftfullt dunkande ska svepa över publikhavet. Jag är så gammaldags att jag hellre blir bländad av själva framförandet än av strålkastare från scenen. I de lite lugnare låtarna, så blinkande det mindre frenetiskt och då kunde man också höra att att t.ex Gnista och gas av Alina Devecerski lät riktigt bra. Frånsett det så är det alltid kul när man kommer iväg på konserter. Jag borde nog passa på att följa med min tonåring och lämna skogen lite oftare! 🙂
Fler bilder i fotoutmaningen 365 foton hittar du om du trycker på ikonen här till höger.
trädgårdssurr 