Kolet har varit viktigt för Svalbard

Kolet har varit viktigt för Svalbard. Kolgruvorna har behövt människor och infrastruktur. Det finns ingen annan plats så långt norrut  dit det är så lätt att åka för att forska eller turista. Det är helt unikt och det är tack vare kolindustrin. Idag är priserna på kol låga och det är svårt att få någon vinst på gruvdriften. När vi åkte hem så varslade man 150 människor.

Personligen så gillar jag inte kolkraftverk även om man idag forskar på t.ex Svalbard om man skulle kunna begrava koldioxidgasen som blir, men utan kolet så hade varken Svalbard (eller vi i resten av Europa för den delen) kunnat få det så bra så snabbt.  Det var en stor energikris och vi höll på att bränna upp varenda träd som fanns i Europa strax innan vi upptäckte kolet och senare oljan.

Redan när man började använda fossila bränslen så insåg vetenskapsmännen att det skulle påverka växthuseffekten, men man kunde ju aldrig i sin vildaste fantasi föreställa sig att vi skulle använda sådana mängder som vi gör idag, så man tänkte sig mera att det skulle bli lite lagom varmt.

en hög med kol

Kolet används även som dekoration på Svalbard. Jag fick höra talas om att en traditionell brudbukett gärna har en stenkol i mitten och sedan fågelfjädrar runt. Det finns inte så stora blommor och säsongen är kort för växtligheten, så man har varit tvungen att ta vad man har. Den som berättade om brudbuketten berättade också om ett vinterbröllop där man istället för raketer kunde njuta av ett fantastiskt norrsken i den mörka polarnatten!

Som jag nämnt tidigare så sköt tyskarna in en raket i en av gruvorna under andra världskriget. Som jag förstått det var det i gruva 2. Den gruvan står idag tom, men i december så smyckas gruvan med lampor. Alla barn vet att det är där ”Julenissen” bor  (dvs Tomten ) . I byn ställer man också ut en speciell brevlåda så att barnen har någonstans att lägga alla sina önskelistor.

julenissens gruva

Kol bildas av växter som inte kan förmultna på vanligt sätt eftersom det saknas syre och de utsätts för värme och tryck. Om våra myr och mossmarker skulle få stå orörda och växa till sig i tjocklek eller bli övertäckta av ett tusen meter tjockt lager och därmed utsättas för allt högre tryck så skulle det till slut bildas stenkol av all torv, men det tar tid. Lång tid.

Du kanske undrar hur det kunde finnas så mycket växter på en sån väldigt kall plats att det blev en massa kol av dem? Det beror helt enkelt på att Svalbard inte alltid varit kall. Man har t.o.m hittat stora dinosauriefossil på Svalbard. Vill du läsa mera om detta så kan du hitta information om det här.

Vi såg  massor av fossil från plantor. En del blad var stora som händer. Man ville plocka ryggsäcken full och ta hem, men dels ska man orka gå ner för fjället och dels finns det begränsningar i hur många kilo man får ta med på flyget. 😉 Varför vissa växter blir kol och andra fossiliseras kan jag inte riktigt svara på, men jag gissar att det är trycket och värmen som saknas då det blir fossil.

 

Skotern allstädes närvarande på Svalbard

Jag är hemma igen med en lätt förkylning i bagaget. När planet landade vid 22 tiden, så blev jag lite förvånad över att det var alldeles mörkt ute. På Svalbard var det ljusa kvällar fortfarande, men jag gissar att det kommer att snabbt bli allt mörkare även där nu. I mitten på november så blir det mörkt både dag och natt. Det är helt mörkt fram till mitten av februari. Först 8 mars så kan man på allvar se solen. Då firar man solfest. Det tror jag att jag skulle ha också om jag levt i ständigt mörker i 3 månader.

Bilden nedan är inte fotad en kväll utan en tidig morgon.

skotrar

Skotrar såg man överallt. De flesta stod parkerade på lastpallar nu under sommaren och väntade på snö. Det finns betydligt fler skotrar än bilar. (Det är kanske inte så konstigt eftersom det bara finns 45 km bilväg.) Vid de flesta hus så stod det skotrar vid uppfarten tillsammans med cyklar och bilar, men det fanns också större skoterparkeringar. Just den här bilden som kommer nu är inte min egen utan är tagen av någon av Naroms kursledare. (Narom är de som ordnar denna vidareutbilning för lärare. De har även träffar fär skolelever. Vill du läsa mera så kan du se här.)

21062296285_ceaf28c156_c

Även om man kan åka så snart det blir snö, så blir det mörkt fort. Den riktiga skotersäsongen då man gör längre utflykter är därför i mitten på mars och framför allt april då det är midnatsssol.

Sted Første gang midnattssol Siste gang midnattssol
Longyearbyen 20. april 23. august

Reklamfilm hur det kan se ut på vintern

Om man gör utflykter har man alltid gevär med sig och extra kläder och mat. Vad som helst kan hända när det gäller vädret, så man måste vara beredd. Ingen ger sig ut ensam och man har aldrig bara en skoter. Om den går sönder måste man kunna åka hem med någon annan. Om man skulle råka se en isbjörn på håll, så ska man åka därfrån. Det är förbjudet enligt lagen att åka närmare och skrämma den. Det är också dumt att försöka sig på att slåss mot en björn.

Själv fick jag aldrig se en isbjörn under veckan vi var där, men av av de andra kursdeltagarna hade sett en isbjörn då de var ute på en båtutflykt dagen innan vi började. De finns alltså på riktigt! 🙂

Det finns inga träd på Svalbard och inga gräsmattor att klippa

Det finns inga träd på Svalbard och inga gräsmattor att klippa. Det är väldigt långt norrrut. Longyearbyen finns på 78°N. För en jämförelse så ligger nordpolen på 90 °N och Malmö på 55°N och Kiruna på 67 °N.

Här är det permafrost i marken och det är bara det övre lagret som tinar på sommaren. När vi var ute och mätte tjockleken på det aktiva lagret, där det kan växa något på sommaren så var det runt 70 cm till 1 m beroende på var vi mätte. Det är pga detta som man måste bygga husen på pålar som jag berättat om tidigare. ”Hus-socklarna” som man ser är alltså inga vanliga socklar utan träribbor som bara döljer pålarna..

det finns inga gräsmattor på Svalbard

Med ett varmare klimat så tinar permafrosten. Det kan låta trevligt, men när permafrosten är på marker som en gång i tiden var myr och mossmarker så innebär det att det finns en ansenlig mängd metan fastfrusen i marken. Om marken tinar så frigörs metan och det är en väldigt mycket mer potent växthusgas än vad koldioxid är. Vi vill därför nte att permafrosten ska tina.

Även om det är kallt här på Svalbard och sommaren är kort så finns det växter, men alla är små. De flesta är bara 2-3 cm höga, men vissa blommor på en del gräs kan sticka upp lite mera, ca 30-40 cm i skyddade lägen, men högre växtlighet än så har jag inte sett. Om man ska klara sig som växt här, och inte torka ut i den arktiska vinden, så måste man förutom att vara låg även ha speciella anpassningar på blad. Alla blad jag sett har varit lite tjockare, lite succulenta och/ eller håriga.

succulent hårigt blad Svalbard

Att det finns blommor tyder på att det finns insekter, men jag har bara sett en husfluga på mitt hotellrum. Det är nollgradigt idag. I morse, kl 5 när jag fotade dessa växter så såg jag ett streck med gäss som flög mot varmare länder nu. Inga bildbevis efersom jag hade macroobjektivet på kameran. Det är sista dagen och jag har inte hunnit titta så mycket på växter eftersom kursen mest handlat om geologi, så jag passade på denna tidiga morgon.

Det förvånade mig att det fortfarande fanns blommor och inte bara frökapslar, men jag antar att det beror på att denna sommar varit ovanligt varm i augusti, upp mot 15 grader.

Nej, nu är det dags för den sista frukosten, avsluta kursen, packa ihop och lämna Svalbard. Alla vackra gräs som jag även såg får bli en annan gång.

Du som följer min blogg kommer nog att få fler inslag av Svalbard när jag hunnit hem och tittat igenom bilderna. 🙂

liten blomma

liten blomma 2 Svalbard

sippa svalbard

frökapsel 2 svalbard

En väldigt vacker dag vid Adventdalen

Nu visar sig Svalbard från sin allra bästa sida. Det är verkligen vackert och bilderna kan inte alls göra stället rättvisa.

Igag gjorde vi de första riktiga undersökningara. Vi skulle mäta hur långt ner det aktiva jordlagret är d.v.s hur djupt vi hittar permafosten, men jag tror jag får återkomma till mätningarna senare för det har varit en lång dag med många intryck. 🙂

fjäll med myrull

Alltid på Svalbard så måste man ha med någon som har gevär och kan skrämma eventuella isbjörnar, i värsta fall sjuta dem. Det händer inte så ofta. Vi såg i alla fall ingen isbjörn idag.

Förberedelser för exkursion

Vi såg däremot den gamla flygplatsen. Det gick bara att flyga hit på vintern när marken var frusen innan man byggde den nya flygplatsen.

gamla flygplatsen Svalbard

Det här är resultatet av en misslyckad landning under 2:a världskriget. Jag har inte riktigt förstått varför man låtit det ligga kvar.

Nej, Nu måste jag sova. Imorgon är det nya äventyr!

misslyckad laddning

 

Permafrost kräver speciella lösningar och ger vissa fördelar

Det är lite speciellt att bygga på ett ställe som har permafrost. Det är svårt att gräva ner något. Alla byggnader står därför på pålar som man borrat ner. Förr måste man ha lyckats hacka sig ner också, för även det äldsta huset på Svalbard står på pålar. Det är postkontoret från 1912. Om, eller kanske rättare sagt när permafrosten tinar, så kommer alla hus att rasa. Just nu hoppas vi att det dröjer länge innan den tinar. Det skulle vara en katastrof för inte bara för husen på Svalbard utan för oss alla. Då skulle växthusgasen metan släppas fri i atmosfären och det vill vi inte…

Massor av nya hus byggs här i Longyearbyen och de husen som finns ser  rätt nybyggda ut (med undantag för bl.a den gamla postkontoret förstås).

postkontor

Under kriget så brände tyskarna ner flera av de hus som fanns. De brända bopålarna står kvar. De lyckades även sätta eld på en kolgruva. Den brann i 20 år. En brinnande kolgruva släcker man inte så lätt. Den fick brinna tills kolet var slut. (Sorgligt och bara en av alla vansinniga konsekvenser som ett krig kan få.)

brända bopålar_longyearbyen

Något som ser väldigt udda ut är alla ledningar ovan jord. Det är vatten och avloppsledningar. De kan inte grävas ner för de skulle frysa där ner i permafrosten. Det låter lite konstigt för oss som är vana att gräva ner dem just för att de inte ska frysa.

vatten och avloppsledningar ovan jord_Svalbard

Permafrosten kan man använda sig av också. Här på Svalbard finns ett globalt frölager. Vill du läsa mer och se bilder så kan du titta här. Många länder har ett lager där de förvarar fröer som är viktiga för vår matförsörjning, men detta är en global back-up för dessa nationella lager. Kylaggregatet kan inte sluta fungera pga av elbrist här. Det är bara global uppvärmning som kan sätta käppar i hjulet.

seed vault_frölager_svalbard

Även Svalbard har några gravar från de som dött av spanska sjukan efter 1:a världskriget. Dessa människor begravdes här med några enkla träkors. Några forskare fick tillstånd att gräva upp för att studera vävnaderna i samband med att man ville få fram ett vaccin för fågelinfluensan. Man hade tänkt sig att det skulle vara rätt intakta kroppar pga kylan, men kroppparna låg bara 15 cm från ytan så det var bara skeletten kvar. Dels så kanske man inte lyckades gräva så djupt, men sen kan även föremål transporteras upp mot ytan när marken tinar och fryser om vartannat. Om man dör på Svalbard idag så kremeras man i stället. Äldre som behöver åldringsvård måste flytta från Svalbard, men det finns ju de som klarar sig själv hela livet och tyvärr även unga som dör förstås.

spanska sjukan_permafrost_kyrkogård_svalbard

Världens nordligaste kyrka finns här i Longyearbyen. Det är förresten den enda byggnaden jag sett som påminner om arkitekturen i Nordnorge. Jag tänker speciellt på de där extremt branta taken. Här är hustaken annars inte alls branta. Det förvånar mig lite. Jag såg t.o.m ett platt tak idag. Det är ju jättekonstigt på ett ställe där det snöar mycket. I skrivandes stund så snöar det och när jag tittar ut så är hotelltaket bredvid alldeles vitt..

nordligaste kyrkan_longyearbyen_Svalbard

Värmen kom och jag har skickat in mina insändingsuppgifter

Sol och värme kom och jag har skickat in mina insändningsuppgifter till Svalbardsuppgiften. För er som inte vet, så går jag en vidareutbildning för lärare om klimatförändringar.  Kursen bedrivs av  Nordland universitet, men det är beställt av ESERO (European Space Education Resource Office). De ordnar utbildningar, kurser och läger för både lärare och elever för att stimulera intresset för teknik, naturvetenskap och matematik. Det har varit rätt mycket jobb med den, men det är väldigt intressant. Om du själv är lärare inom geografi eller naturkunskap på högstadiet eller gymnasiet så kan man söka nya kurser nu inför nästa år. Du kan läsa mera här. Passa på! Jag tror det är enormt viktigt att vi lärare är kunniga och inspirerande inom alla områden, men jag själv ”brinner” förstås lite extra inom mina ämnen. 🙂

Om mina uppgifter är godkända så får jag åka till Svalbard första veckan i september, så det hoppas jag att jag får. 🙂

Såg ett program på svt play igår om forskning som sker på Grönland.  Om du vill veta varför man oroar sig över dessa klimatförändringar så passa på att se programmet. Det första programmet som beskriver just polarområden ligger bara kvar några dagar till. Se det gärna : Planetens gränser.

äng