Jag brukar väldigt ofta vurma för två saker och det är att äta gräslöksblommorna och att vara rädda om våra solitära bin.
Vi har rätt många plantor av gräslök enbart för att vi gillar blommorna. När de börjar blomma är det inte så lätt att hitta några gröna strån att klippa ner, så någon planta kan man se till att hålla kortklippta och resten låter man gå i blom. I år satte jag ner några plantor även i ängen och idag blommar de för fullt. Det är inte enbart jag som gillar gräslöksblommor, även insekter är förtjusta i nektaren.
Det första fotot är ett litet solitärt bi på en gräslöksblomma. Det finns några olika sorter av dessa solitära bin och jag kan inte tillräckligt om dem för att kunna skilja ut vilka som är vilka. Oavsett så gör de gott i naturen och de sticks aldrig! Det som skiljer dom åt är bland annat om de gör bon i ihåligheter i träd/strån eller om de gillar sandbankar eller liknande platser.
Det gula man kan se kring bakbenen är pollen. Ibland kan man se vitt pollen också. Det beror på vilka blommor som biet besökt. Detta pollen ska lämnas i boet som matsäck till biets larv som jag tidigare berättat om.
Blomflugor gillar också gräslök. Man kan se på ögonen att det är en fluga och inte ett bi även om den har randig bakkropp. Flugor har enorma ögon som täcker hela huvudet i bland. Det här att många blomflugor liknar getingar och bin kallar man för mimikry på biologispråk. Mimikry är att man liknar något som egentligen är farligt, men man själv är tämligen ofarlig. För blomflugor som fått denna egenskap är det självfallet en stor fördel eftersom fåglarna väljer enfärgade flugor först för säkerhets skull. Du backar säkert själv rent instinktivt när du ser en randig blomfluga i tron att det är något farligare. 🙂
När vi äter gräslöksblommor så strör vi dessa över maten precis som man gör om man klippt gräslök. Viktigt tycker jag är att man har sönder blommorna i mindre småblommor. Då blir det godare! Gräslöksblommor smakar gräslök, men är lite sötare än de gröna stråna.